I guide boken står det att man skall lägga till vid hamnkontoret för att bli tilldelad en plats, det har inte hamnkontoret hört talats om, och så mycket vatten finns det heller inte där, vi står på botten och Thomas säger:

”Ja ha, igår tog vi av masten och nu står vi på land, det var väl lite tidigt, den 11 juni”

Vi kan backa ut och dra oss in på den först lediga platsen, den vänliga herren som hjälper oss talar om att vattnet skall komma tillbaka senare på kvällen.

Det är inga överpriser de tar för en hamnplats, ca. 10 euro och då är det fina toaletter med duschar som inte kostar något extra. När hamnkaptenen frågar om vi behöver koppla ström kan vi nu mera säga nej tack till det. Vår nya motor samt vår solcell ger oss all ström vi behöver (så har det dock inte varit under tidigare år) för att driva kylskåp, lampor, radio samt alla instrument som hjälper oss att hålla reda på batterier mm.

Mellan regnskurarna tar vi oss sen, dagen efter, in till Lübeck. Nu återkommer det här barnperspektivet igen, Mathilda hittar massor av saker som man kan klättra på och hoppa från, små karuseller utanför affärer blir vi stående vid, inga pengar kommer på men Mathilda leker.

Vi tycker om att gå in i kyrkor när vi är ute, det blir en stund i tystnad och oftast är det svalt inne i kyrkor med. I Lübeck finns det ett flertal kyrkor att gå in i och vi besöker några, vi passar på att tända ett ljus för gammel farmor. På vägen tillbaka till båten tar vi en annan väg, smala gator med fina hus leder oss bort från den kanal som vi ligger vid, Thomas tycker att det är detta som gör äventyret i det hela.

Der er altid noget at lave ombord. Specielt når man har små børn med. Om fredagen gik Mathilda og jeg til en tankstation for at tanke 20 liter diesel. Margareta og Troels gjorde rent i kølsvinet imens. Bagefter handlede vi – og så var den dag gået. Tiden flyver afsted, men alligevel ikke. På en måde føles det som om de to uger der er gået siden vi tog afsted er enormt lang tid. Men på den anden side går tiden meget hurtigt. Vi er aldrig syssel-løse. Der skal handles, motoren skal efterses, der skal fyldes drikkevand på tanken (vi har bare 30 liters vandtank, så den skal ofte fyldes), og så er der stadig en del punkter på båden som skal fikses – foruden de nye som er kommet til undervejs.

Onsdag d 11 juni 2008

Som vanligt när man seglar är man beroende av vädret, oftast är det vindarna som bestämmer när och hur långt man skall segla. Så blir det också denna gången, för söndagen ser prognosen ut som så att det skall vara skiftande 0-5 m/s, måndag Vest 5-10 m/s, tisdag Vest 8-13 m/s.

Med detta i sin hand är det inte svårt att ta beslutet om att gå de 51 distansen som det är från Gedser över till Travemünde. För att underlätta för barnen bestämmer vi oss för att gå kl. 04.00, vi hoppas då att de skall sova de första timmarna och på det viset skall det inte kännas så långt för dem.

Thomas går helt överraskande upp när klockan ringer, Margareta ligger kvar med barnen och hör hur båten lugnt glider ut på havet. Mathilda gör et försök att gå upp vid 06.00 men tyckte att det var för kallt att lämna täcket, jag gjorde inget för att hjälpa henne.

Vid 07.30 går vi dock upp och det blir frukost, Troels tyckte däremot att han borde sovit lite till så han och Thomas går och lägger sig igen och får sova några timmar till, nu ligger nog de flesta av oss på plus sidan igen på sovkontot.

Förmiddagen fördriver vi med att tvätta och klä oss samt rita fler teckningar i Kittyboken. Mathilda tycker riktigt mycket om när vi sitter på fördäck och sjunger eller berättar historier, så det gör vi så fort vi får tillfälle. Ja sen är det dags för lunch och nu är vi så nära land att det är massor av båtar att hålla reda på. Vi funderar på att sätta segel den sista biten eftersom vinden nu kommit och det bakifrån, men vi beslutar oss för att satsa på att komma in, leta reda på en plats och låta oss alla komma iland en stund.

Det känns stort att segla in här bland alla andra 100.tals båtar som varit ute och som blandas med stora färjor och lastfartyg, för oss är det nog att nå till vårt första delmål, här skall vi ju ta av masten för att börja vår nästa etapp.

Tillslut är vi längst inne i en liten hamnbassäng och jag säger lite oroligt till Thomas att jag vill inte gå längre in, vi skall ju komma ut härifrån igen, det är dock ingen fara att komma runt och vi förtöjer på en plats där det står ”Frei”.

Der er en herlig forventningsfuld stemning på Böbs Werft i Travemünde. Flere både kommer ind og får lagt masten ned inden de går videre ind i landet. Der er lidt den samme stemning som når vi bunkrede på Gran Canaria inden vi gik over Atlanten. Alle går og forbereder bådene og alle er på vej videre. Syd på. Ned til varmen.

Jeg startede med at tage en arbejdsdag. Det var ikke sjovt at skulle sætte sig med computeren og arbejde når man egentlig hellere vil se mere af Travemünde eller forberede Anna Lisa for vores videre færd. Men det er trods alt en del af financeringen af vores rejse, så jeg må bide tænderne sammen og få lavet nogle hjemmesider og nogle programmer.

En anden ting som ikke var sjov, var at overlade alt med afmastningen til helt fremmede mennesker. Jeg fik ikke lov at være med og jeg var meget nervøs for hvordan de skulle behandle vores kære Anna Lisa. Det havde føltes meget tryggere hvis det havde været Stefan og Per-Magnus som hjalp til. Men folkene på værftet var – ikke helt overraskende – meget professionelle og afmastningen tog ingen tid. Så nu er Anna Lisa blevet til en motorbåd. Heller ikke det føles trygt. Kan man virkelig stole 100% på en motor? Det føles meget tryggere at have sejlene som backup. Nu er vi helt afhængige af at motoren fungerer. Min tro på motorer blev heller ikke meget bedre af, at vores ellers splinternye motor ikke ville starte i dag. Ingenting skete der når vi drejede på nøglen. Mens vi fejlsøgte ringede arbejds-telefonen igen og igen og stressen føltes større og større. Vi har en helt ny motor som ikke vil starte, og den skal vi stole 100% på de næste par måneder. Fejlen blev dog lokaliseret til fugt i nogle ledninger. De blev skiftet og motoren startede uden problemer. Puha!

Nu skal vi gå videre ind til Lübeck. Vi er ikke mere end 1,20 meter høje nu, så med lidt held skal vi ikke vente på nogle broåbninger. I Lübeck ligger vi også stille i nogle dage inden vi får besøg fra Sverige og går videre.