Vi har vant oss vid ett rätt lugnt liv på Tysklands kanaler, saker ligger framme i båten och någon sjöstuvning är det inte tal om. Kanalerna är spikraka och pråmarna möter man en åt gången. Så är det inte på Rehn.

Vi slussar ut ur den sista slussen, 7 meter ner vid Fredrichfeldt, ut kommer vi på en flod som är bred, ström och ”fyrfiligt” trafikerad. Det blir ju till och med vågor här ute.

När jag skall tömma vår röda spann tappar jag den, när vi gör ett försök att plocka upp den ligger vi några sekunder med sidan mot vågor och ström. Det är rätt obehagligt när båten gungar från sida till sida samt åker i fyra knop framåt. Det blir rejält med gas på och vi kommer på rätt kurs igen. Även om Thomas nådde spannen så fick vi inte upp den för den låg nu upp och ner, vi offrar spannen och fortsätter i 9,5 knop.

Det som är värre är att Mathilda har blivit hysteriskt rädd, under tiden, och den närmsta halv timmen går åt att lugna henne. Mathilda sitter i Troels stol (Troels sover som tur är) och håller mig i handen. Vi pratar lugnande men det tar tid innan hon vill släppa. Någon lunch tycker hon inte vi kan göra när det gungar så och att tömma något över sidan går absolut inte. Hon är rädd att allt vi har som ligger löst skall trilla i. Thomas tar fram favoritboken ”Bamse og Kylling” och efter en bra stund kan vi göra lunch.

Vi avverkar kilometrarna, som man räknar i här, snabbt och vi närmar oss slutet på Tyskland.

Det är stor skillnad att komma ut på floden, den är inte spikrak och man kan nu sitta och undra vad som finns bakom nästa krök, landskapet är böljande och naturen vacker. Nu kan man se byar, människor och campingplatser längs vår väg. En sak till som vi lägger märke till är att här på floden finns inte några broar, istället är det små färjor som kör rakt över floden med bilar, cyklister, traktorer mm. 

Det står inte på någon skylt när vi passerar in i det nya landet, men i vår bok som vi navigerar efter kan vi förstå att vi nu är på Holländskt territorium, våra mobiltelefoner önskar oss välkomna till Holland med. Vi byter ut vår gästflagg och börjar leta efter ett ställe för natten.

När vi svänger av vid ”864 km” är det första vi ser två segel, vi kommer in i en sjö och där ligger det, helt otippat, många segelbåtar med mast på, en hel del är ute och seglar och vissa ligger för ankar. Detta hade vi inte alls räknat med. Kan de ankra så slår det oss att det kan vi med. Iland är det sandstränder med grönskande träd i bakgrunden, folk badar och det ser mycket inbjudande ut. Vi släpper ankaret, sjösätter jollen och ror hela familjen in till stranden. Inför kvällen ankrar vi om bakom en ö. De andra är på väg hem, det är fotbollsfinal ikväll, vi får en helt stilla kväll för oss själva och vi bestämmer oss för att vi tycker mycket bra om Holland.

Vi tar en lugn dag med bad på morgonen och sen utforskar vi ”sjörövarön”. Thomas och Mathilda gör en skattkarta, vem skall hitta skatten först, vi eller sjörövarna? När vi pratat om detta tillräckligt länge vill Mathilda knappt följa med runt på ön, vi får istället säga att sjörövarna tagit sig över till den andra ön. Nu hittar vi skatten först men det där med att fika på stranden kan vi glömma. Mathilda anser det allt för farligt och vill ut till Anna Lisa så fort som möjligt så så får det bli.

Vi fortsätter vår tur in i Holland, det går fort på Rehn i dag med och det är massor av pråmar, men idag går det lite lugnare för oss åtminstone.  Det är många campingplatser som vi kör förbi och nu lägger vi märke till att här, i Holland, är det husvagnar som vi ser, i Tyskland var det uteslutande husbilar. När vi tar av mot Nijmegen ser det ut som om att vi kör i nerförsbacke, nu vet vi att fallet inte är så men det såg verkligen ut som om det sluttade nerför. Jag står och styr och Thomas är där nere med en nyvaken Troels och en hjälpande storasyster, jag kallar och säger att det kommer en stad här framme om de vill vara med och se. Thomas hör inte för all trafik och motorbuller så när jag har sagt det två gånger så säger Mathilda till Thomas, mamma menar by, sen vänder hon sig ut till mig och säger, ”Mamma, du måste säga by om pappa skall förstå det.”

Vi lämnar Rehn och får en lugnare gång i båten igen. Vi har nu kommit in på floden Maas och även om det är ännu en flod och vi går i motström så är det mycket lugnare än på Rehn. Här är fortfarande mycket trafik men motströmmen ligger bara på ca. 1 knop. Floden böjer och kröker och längs sidorna går det får, hästar samt kor.

Thomas pratade med ett par på en Engelsk motorbåt igår, de har levt de sista 20 åren på båt, och de rekommenderade den sjö som vi nu ligger i, Leukermeer. Här går också bra att ankra men vi har i dag valt att ligga vid en kaj. Det visar sig att ovanför kajen finns det ett rätt stort Campingcenter med pool, lekplatser, mataffär samt det eftertraktade Internet. Thomas har kunnat arbeta idag, jag och barnen har varit på stranden och badat och sen även hunnit med poolen. Det har varit riktigt varmt idag, nu när solen har börjat gå ner sitter vi i sittbrunnen och skriver, Thomas har hämtat vatten och i bakgrunden hör vi högt och klart kvällens Bingoshow…

När det imorgon eftermiddag har arbetats färdigt för denna gången återgår vi till det sköna ankarlivet.