Mathilda charmerer alle med sine lyse lokker og glade smil. Ofte synger hun højt så fremmede mennesker pludselig stopper op og takker for "forestillingen". Og hun er ligeglad med om vi er i cockpittet, ror i jollen, handler i supermarkedet eller kører i bus. Overalt falder hun i snak med folk og vi andre får lov til at være med.

Også Anna Lisa giver os mange snakke med folk. De fleste undrer sig over, at vi kan få plads så mange mennesker i den lille båd (vi mener at fire slet ikke er mange). Andre tror at det måske er fordi vi ikke har råd til andet at vi sejler i en lille træbåd (og vi som elsker vores Anna Lisa og har afværget alle velmenende råd om at købe en anden båd til rejsen). Det er også sket flere gange at folk ser på vores blå-gule flag og spørger om vi er sejlet hele vejen fra Danmark (og det er ikke fordi de har hørt mig tale, for disse samtaler foregår altid på tysk eller engelsk)? De kigger forlegent på os, når vi svarer at vi skam har sejlet hele vejen fra SVERIGE.

Det är inte många nordiska båtar vi ser nu, när vi är på väg in i en sjö är det en motorbåt som först tutar och sedan ropar efter oss. Vi tittar på sjökortet en gång till men visst får vi gå här och en Holländsk båt, den har vi väl inte sett innan. Vi får ändra kurs och köra bort mot dem för att se. Framme på båten sitter en liten Norsk flagga, frun är från Norge, hon vill gärna prata lite och önska oss en fortsatt trevlig resa.

Jo længere syd på vi kommer jo finere bliver landskabet. Vi var meget forelskede i Holland, og det var virkelig dejligt at kunne gå ind i en sø og finde sin egen ankerplads. Der var stille og roligt og stor kontrast til livet på kanalerne. Jollen blev som oftest søsat og vi roede ind til land for at rekognocere. Morgenerne startede med den store luksus at kunne springe på hovedet i havet inden morgenmaden.

Vores sidste havn i Holland var Maastricht hvor vi var rigtige turister i en dag. Efter en mysig frukost uppe vid trädgårdsmöblerna så börjar vi promenera in mot stadens centrum. Vi ligger tydligtvis förtöjda i den välbärgade delen av staden, husen är stora och trädgårdarna välskötta.

Vi kommer in genom en park och där möts vi av den gamla stadsmuren. I centrum är det fullt med folk och butikerna avlöser varandra.

De gamla husen finns insprängda och när man än tittar uppåt så är det kyrktorn som vi ser. När vi åker ”Gåsatåget” som Mathilda refererar dem till får vi förklaringen på att vi ser så många kyrktorn. Det finns 52 kyrkor i Maastricht och ca. 30 av dem är fortfarande aktiva. Det skall finnas en gudstjänst för varje dag under hela året som man skall kunna besöka i någon av kyrkorna. Efter åkturen delar vi en glass och sen börjar vi så sakta leta oss tillbaka till Anna Lisa. Vi säger till varandra att Maastricht är verkligen en stad som vi skulle kunna rekommendera andra att åka till över en helg. 

Men selvom der var flot og afvekslende i Holland føles det dog dejligt pludselig at se klipper og småbjerge. Da vi krydsede grænsen til Belgien og gik syd på i floden Meuse var det længst nede i en floddal. Da vi kom længere ind i Belgien blev klipperne højere og højere og floden slyngede sig fra højre til venstre. Rart at det ikke bare gik lige ud som i Tyskland. På mange bjergtoppe lå fine slotte, borge og kirker. Margareta og Mathilda klatrede en morgen op til en borg og havde en fantastisk udsigt over floden og byen Namur vi lå i.

Vi stoppede ved en lille belgisk by Huy (gad vide hvordan det udtales?). Om aftenen gik Troels og jeg en lille tur i byen. Helt planløst gik vi op og ned ad de snoede gader. Vi (eller måske mest jeg) indsnusede atmosfæren og nød ikke at have noget mål. Vi gik gade op og gade ned. Folk sad på uderestauranter og fik serveret rosévin og store fade med pasta. Der lugtede af ”fremmede lande” og det var fascinerende at se på gadenavne som alle startede med ”Rue” eller ”Avenue” og butiksfacader med skilte som ”Pastiserie”, ”Charcuterie” og ”Petit restauration”.

Att slussa i Tyskland och Holland har varit rätt lätt, det har gått sakta uppåt och vi har haft våra tampar midskepps, haft god tid att flytta upp dem och sedan kört ur slussen. Vi gör likadant när vi kommer till slussen i Belgien, vi ligger långt bak och har våra tampar dragna till midskepps. Slussvakten släpper upp vattnet med full kraft och plötsligt har aktern drivit ut från slussväggen och vi får inte in den igen. Detta gör att vi inte kommer åt tamparna så att vi kan flytta upp dem till nästa nivå. Vi kallar på radion och säger att vi har problem men där kommer inget svar. Vi startar motorn för att kunna hålla igen för nu släpper tamparna under vattnet. Agterenden svinger ud i bassinet og stævnen slynges ind mod slusevæggen. Lyden af træ som flækker kommer imod os mens stævnen igen glider væk fra slusevæggen. Vi ligger nu frit i slusen sammen med motorbåde og store pramme. Nu hvor vi ikke længere er fortøjet hjælper det ikke noget at holde i linerne, så jeg løber frem til stævnen for at prøve at støde fra da Anna Lisa igen slynges hårdt ind mod væggen. Nu lyckas vi köra upp och lägga oss på sidan av motorbåten som ligger framför oss, tanken slår mig att bara inte tamparna som nu ligger i vattnet fastnar i propellern, de gör de inte och vi har lyckats klara oss från en katastrof.

I nästa sluss klättrar Thomas upp med en akter och en förförtöjning som vi sen kör på vinscharna och det fungerar utmärkt. Men nu är det en annan motorbåt som råkar ut för det samma som vi gjorde i första slussen. Mannen som kör klarar det inte lika bra och motorbåten kommer rakt in i sidan på Anna Lisa. Han kör fram och tillbaka med både motor och bogpropeller men går ändå flera gånger in i oss. En mycket obehaglig upplevelse som vi inte vill vara med om igen. I den tredje och sista slussen för dagen låter vi de andra köra från oss och vi slussar själva. Vi har hört att man kan få betala om ens båt är ensam i slussen, men hellre betala lite än att vid det tillfället slussa med många. (Vi behövde inte betala.) Följande dagars slussningar har varit utan problem.

Vi ligger nu en liten bit från Franska gränsen och vi hoppas kunna komma dit imorgon eller övermorgon. Vi hoppas också på att få möta sommarvädret. Den senaste veckan har det varit regn och åter regn samt blygsamma 16 grader. Detta gör att vår yta att vara på halveras. För första gången på Anna Lisa har bordet där inne stått uppe i flera veckor och vi äter frukost och middag inne varje dag.