Lige nu ligger vi fortøjet halvt ind mod kanalsiden hundrede meter fra en sluse. Da vi kom til slusen trykkede vi på fjernkontrollen som sædvanligt. Trafiklyset på slusen blev grønt men den åbnede aldrig portene. Det er lørdag eftermiddag og ingen svarer på telefonen når vi vil fejlmelde slusen. Bare et par hundrede meter bag os er der også en sluse og der er ingen fortøjningsmuligheder. Vandet inde ved kanalbrinkerne er for lavt til at Anna Lisa kan flyde helt ind. Vi er derfor gledet ind med stævnen mod kanalsiden. Her har fortøjet i et par skærgårdskiler som vi har hamret i jorden samt smidt et anker i akteren til at holde os ude i kanalen. Der kan jo umuligt komme andre både da der er lukkede sluser på begge sider af os. Vi har dog alligevel sat både ankerkugle og ankerlys. Der er ingen som bagefter skal komme og sige at vi ikke følger reglerne. Vi håber at vi i morgen kan få fat i nogen som kan ordne slusen til os.

Landskabet vi har sejlet igennem de sidste par dage ser mere ud som Danmark end det ser ud som Frankrig. Blide bakker med korn og majs hæver og sænker sig og ved flodbrinken går der sortbrogede køer. Det blidt kuperede landskab minder mest af alt om Ærø, men selvfølgelig ikke helt lige så flot. Vejret er også det samme som en dansk eller svensk sommer. Vi skifter dagligt mellem jeans, shorts, regntøj, t-shirt og fleece. Men mest af alt har vi fleece og regntøj på. Der er meget lidt trafikeret på disse kanaler og det er meget længe siden vi har mødt en pram. Eller rettere: Vi har faktisk mødt en del pramme, men det er alle gamle fragtskibe som nu er ombyggede til lystbåde/husbåde. Vi har været nede i en pram fra 1913 som i Holland er blevet ombygget til lyst/hus-båd. Den er nu ejet af et amerikansk ægtepar som sejler rundt i Frankrig med deres 100 kvm. ”hus”. I den findes alt fra vaskemaskine og mikrobølgeovn til pejs og jacuzzi.
Men heldigvis er der dog stadigvæk nogle motorbåde som kan være behjælpelige når vi går på grund.

Sidste gang vi gik på grund begyndte vi virkelig at blive nervøse for at vi aldrig skulle  komme fri igen. Vi gik på en fuldstændig uafmærket banke midt i kanalen med ca. fem knob. Vi sad uhjælpeligt fast i dyndet. Selv roret sad fast og vi kunne ikke rokke det fra side til side. Jeg svømmede ind til kanten med en lang fortøjning og bandt den fast i et træ. Bare nogle få meter ved siden af os var der dybere vand. Vi lagde fortøjningen om spillet og forsøgte på den måde at trække os fri. Men Anna Lisa rørte sig ikke en tomme. Vi savnede pludselig de tyske kanaler igen. Der var sådan noget aldrig sket. Enten ville tilslamningen være blevet fjernet eller afmærket.
En motorbåd som gik foran os opdagede dog at vi havde problemer og vendte om. Han troede først, at vi havde problemer med motoren. De fleste tror, at hvis masten er væk så er kølen det også. Men det er den ikke, og motorbåden kæmpede i meget lang tid uden at vi overhovedet rørte os. Til sidst lykkedes det ham at få os fri og lettere rystede kunne vi i den næste sluse aflevere en pose øl til vores redningsmand.

Vi inväntar besök från Danmark, Thomas kusin Karin från Samsø och hennes sambo Paul är på väg. Det är otroligt att de kan hitta oss i den lilla byn Maron. Nere längs floden, la Moselle, ligger det en flytbrygga på ca. 12 m och väntar på oss. Som tur är är det ingen annan som har fått samma idé idag. Vi får en skön kväll i sittbrunnen med god mat och mycket hygge. Morgonen börjar vi som vanligt med ett bad, men oj vad kallt det är idag. Inte själva badet men efteråt, solen bara vägrar komma fram och det blåser lite med. Det slutar med att vi sitter med långärmat, fleece, jacka och till slut tar Thomas på långkalsongerna. Vi äter en lång frukost och kommer först iväg vid middagstid. När solen väl tittar fram under eftermiddagen blir det varmt och skönt igen och shortsen kommer på.

I Charmes träffar vi både en svensk och dansk båt. De kommer båda två söder ifrån och kan ge oss lite information om vad vi har att vänta. Tex. talar de om att vattenståndet in till Epinal, som vi tänkt gå in till, är nu 1,3 m. så det kan vi nog skrinlägga. Istället lägger vi oss vid infarten till den kanal som leder in till Epinal. Karin och Poul vill bjuda på restaurang och vi äter super goda pizzor och dricker gott vin, Mathilda får ”Bananasplit” till huvudrätt och ögonen lyser på henne när den kommer in, Troels sover skönt i sin vagn. Kvällen avslutas i vår sittbrunn med te, kaffe och whiskey.

Vid Epinal skall vi nu avsluta vårt uppåt slussande med 15 slussar på 3 km, vi skall komma upp de sista 45 meterna. I sluss nr 2 får vi sällskap av en Engelsk ”narrowboat”. De är inte merän ca. 2 meter breda, ganska långa och väger 17 ton, den ligger rätt still i slussen. Thomas får arbeta desto mera och jag och Paul turas om att gå med barnen iland. Vi kommer upp och vilken fin utsikt här är. Vi får tom. gå några km utan att slussa och när det väl är tid att slussa igen så är det äntligen neråt.

Nu anländer fler besökare, familjen från Sverige, Johansson-Selander. Vid 21.00 hittar de oss i Girancourt, strax söder om Epinal. Vi är nu 11 personer som äter middag på Anna Lisa. Troels har somnat, Mathilda och Selma leker redan för fullt, Karin och Poul flyttar upp på kajen och resten tränger ihop sig i sittbrunnen. Det fungerar ju bra så länge det är uppehållsväder, det är det bara inte hela tiden. Värmen har anlänt och med den värmeåskbyar som kommer om eftermiddagen och natten. Men flexibla som vi är så ändrar vi om i våra planer och alla är glada och nöjda.

Nu dyker även ”Mutte” upp igen, de glider in i slussen bakom oss och det blir ett kärt återseende. Niels kan prata franska och det underlättar en hel del denna söndag när åskan slår ut samtliga slussar framför oss. Det går mycket sakta framåt när det i stortsätt är problem i samtliga slussar vi skall igenom. Tillslut inser vi att vi inte kommer hinna de sista fyra slussarna som vi tänkt för dagen. Nu är det bara det att Mathilda finns på hotellet, mobilen har ingen täckning, mamma och pappa är hos oss utan några av sina saker och Karin och Poul står med en färdig födelsedagsmiddag som de vill bjuda på eftersom Poul snart fyller år. Lösningen blir att pappa Bengt promenerar raskt längs kanalen och hämtar bilen så att vi andra också kan få komma på middag.

Troels stortrivs i lägenheten och sätter full fart och klättrar på allt som bara tänkas kan, han slocknar inte förrän både jag och Thomas lägger oss med honom vid 23.30. Mathilda sover hos Mormor och Morfar och stortrivs med det.

Våra barn fyller år, 1 och 4 år blir de nu början av augusti. Vi passar på att ha födelsedagskalas när så många människor som vi tycker om är på plats. I skuggan av några träd vid ”tables pour pique nique” (så står det i vårt kanalkort) blir det presentöppning, vi äter hamburgare med pommes, tårta och tillslut glass. Barnen leker och leker och vi vill tacka alla som var där för en super trevlig eftermiddag och kväll.

Den sista biten ner till Corre på Canal del Est slingrar sig fram, det är smalt och lummigt mörkt och det känns overkligt att vi går här med vår segelbåt. Marie och Bengt går med oss på båten och Mathilda har åkt med Anders, Sofie och Selma. Sista dagen vi har besök åker vi allihopa till en pool och oj vad skönt det är. Det är lite över 30 grader ute och luften står helt stilla. Vi badar och badar, tjejerna hoppar från kanten och Troels tar sig också i. I barn poolen finns det en liten rutschkana, den tycker Troels om. Han kryper själv dit, klättrar upp för stegen, vänder sig om och åker i. Thomas tar emot och sätter honom på kanten så börjar Troels om från början.

Detta blir en perfekt avslutning på besöken som vi haft. När vi kommer tillbaks till båten är det 42 grader inne i båten, luckorna står öppna och fläkten kommer på, vi lyckas komma ner till 35. Vi sitter i skuggan i sittbrunnen och äter räkor, i fem minuter varar den friden sen hör vi åskan komma. Det är inget att göra än att flytta ner, regnet och haglet som kommer kyler av och vi kan få behagliga 20 grader i båten. Ett tag låter det som om haglet skall tränga igenom rufftaket, vi ser stora vita kulor hamra ner i sittbrunnen och sikten försvinner totalt. Vi konstaterar att vi är väldigt glada över att vi inte ligger ankrade i en vik just nu.

När vi lämnar Corre så kommer vi ut på floden Saone, slussarna kommer inte så tätt och nu är det inte höjd vi avverkar utan distansminuter, så skönt det är. I början av Saone är floden fortfarande ganska smal och det svänger lite fram och tillbaka, kyrktornen har bytat stil och vid sidorna odlas det massor av majs och åter majs, efter ett tag upptäcker vi solrosor på stora plantage. När vi sitter här och spekulerar kommer vi fram till att det blir nog majsolja och solrosolja av det hela. (Om det är någon som vet hur det verkligen förhåller sig är det bara till att göra ett inlägg på mailen).

Några slussar skall vi ju igenom, slussarna är nu större så att de stora pråmarna kan komma igenom. Vid några av slussarna står de och säljer lokalt vin, vi köper en rosé, som vi får kall, och en flaska rött. Vi har bara provat Rosén och det smakar mycket gott. På den andra sidan av slussen står det en åsna, får och höns. Det blir bra underhållning för barnen.

Idag har vi gått till Chalon sur Saone, vi skall gå en promenad för att försöka få tag på Internet samt en tidning som det skall vara en artikel om oss i. I Corre stod det plötsligt en journalist och fotograf och frågade om vår resa, det skulle komma i söndagens tidning.

Vårt mål att komma till Medelhavet är inte så långt borta längre och vi börjar förbereda både oss själva och båten för vad som komma skall.