Fredag den 22. august 2008

Vi længes efter at få masten på, stævne ud i Middelhavet, sætte sejl og endelig kunne stoppe motoren. Det er ikke fordi vi har været kede af at gå på kanaler og floder men den sidste tid har vi virkelig længtes efter at komme ud på åbent hav. Vi glæder os til at kunne se fem, ti eller tyve meter ned i klart vand. Kunne se ankerkæden slange sig hen ad sandbunden. Snorkle i overfladen og kigge ned i en forunderlig undervandsverden som en fugl i himlen. Når vi i morgen tager den sidste sluse fra Rhône ud i det salte Middelhav har vi krydset et kontinent i en lille sejlbåd. Vi har sejlet 1400 sømil og været over 300 meter oppe i luften (hvad skal en sejlbåd egentlig oppe i himlen?).
Langturssejlerlivet er endelig begyndt at indfinde sig. Stressen begynder så småt at forsvinde og vi begynder at kunne nyde vores drømmerejse. Det har måske alligevel været en fordel at det har været så svært at finde internet i Frankrig? Jeg har stort set ikke arbejdet den sidste måneds tid og har istedet kunnet fokusere på sejladsen og oplevelserne.
Den omtalade Rhône som det skall vara så stark ström på, så stark så att Thomas redan nu oroar sig för hur vi skall kunna gå motströms på floden när vi skall hem.
Men strömmen har visst tagit semester den med, 0,5-1,0 knop är vad vi får av floden, det var lite snopet, det må jag säga. Precis efter en sluss kan vi komma upp i 3 knops medström, en liten stund, sen avtar det igen. Thomas har i varje fall slutat att oroa sig för hemresan.
Vi ser inga uthyrningsbåtar längre, inte heller ser vi de båtar som bara kan tänka sig att gå på kanalerna. Dem vi möter eller träffar i hamnarna nu är dem som är på väg ut i världen eller dem som är på väg hem från sina äventyr. Det är fler skandinaviska båtar som vi träffar. Vi träffar bla. ”Ellen” från Ottenbäck med Rose Marie och Benny ombord, de är på väg ner för att lämna sin båt i Medelhavet det är där deras semesterseglingar kommer äga rum hädanefter. Vi får några riktigt trevliga pratstunder med dem och hade gärna tillbringat mer tid med dem.
Mathilda fyller 4 år den 8 aug. och har som önskemål att få bli firad på sängen, med andra ord vill hon inte att vi seglar iväg emedan hon sover, som vi brukar göra.
Mathilda låtsas sover och vi sjunger och kommer med presenter sen står det kex med ost och varm choklad och väntar. När Mathilda reser sig upp från sängen säger hon ”nu skall jag se hur stor jag blivit när jag nu är fyra år, oj, jag kan knappt stå rakt upp här längre!”
Det har varit händelserika dagar här ombord, både i positiv mening men tyvärr också negativt. Vi har haft mer besök, denna gången var det bror Erik med familj som kom från Spanien. När Anna Lisa lämnar hamnen i Valenca är vi nio ombord plus två cyklar på fördäck. Undrar vad folk tror som ser oss? Efter dagens första sluss lämnar vi av Erik, Maria, Eva och Gerhard som nu cyklar tillbaks för att hämta bilen. Jonathan stannar kvar hos oss och styr Anna Lisa vidare mot Cruas, dagens mål.
Vi går mot Avignon, precis innan slussen snubblar Mathilda i trappan och slår mungipan mot den hårda kanten. Jag ropar på Thomas som håller på att lägga Troels, allt vi ser är blod. Det är tur att slussandet här på Rohn sköter sig själv så att vi kan hjälpa Mathilda att bli omplåstrad. Där är ett hål på utsidan, där skinnet spruckit och hon har bitit sig i kinden på två ställen. Nu hade vi verkligen behövt hjälp av strömmen för att komma till en läkare, istället kommer det ett åskoväder som gör sikten obefintlig. Vi lägger till och frågar efter en läkare men byn är för liten, när regnet och åskan dragit bort fortsätter vi.
Väl framme får vi hjälp med att hitta en läkare, som bara pratar franska…det är inte helt lätt att klara ut och vi ringer till alla som kan tänkas kunna franska men antingen så svarar de inte eller så är förbindelsen dålig. Det slutade åtminstone med att vi fick rengöringsspray och streeps och det skall räcka, jag är inte helt nöjd, men det ser ut att läka bra och Mathilda har inte ont längre.
Vi går från Avignon direkt till Port st. Louis, tyvärr är det denna dag kraftiga sydliga vindar vilket gör att vi får motvind men medström. Det är inte en helt lyckad kombination, vågorna är inte alls överens med vår båt och vattnet fullkomligen bra sköljer över oss. Jollen på fördäck flyttar sig och det gör att vattnet letar sig in genom föpiksluckan, där under har vi vår säng. Seglarkläderna plus alla andra kläder vi har på oss blir genomblöta och det blir inte riktigt den glädje som vi trodde skulle infinna sig nu när vi kommit fram till Medelhavet.
När allt har organiserats och torkats i båten kommer glädjen, vi har klarat det med vår egen båt! Och när vi påminner oss om att vi korsat en hel kontinent så känns det stort.
Idag har det varit marknad i Port st. Louis, jag och Mathilda har strövat omkring där och tittat och Mathilda har provat många skor. Thomas och Troels har varit på jakt efter reservdelar och vi har börjat fixa med båten. Imorgon, torsdag den 14 aug, går vi vidare ut till Port Napoleon för att där få masta Anna Lisa igen. Vi kommer nog bli liggande där några dagar för att vänta ut Mistralvindarna och för att invänta våra vänner från Mutte.