Även om klockan inte är så mycket är det full aktivitet i hamnen, som för övrigt är enorm. Båtar mastas, mastas av, tas upp och sjösätts. Det är många besättningar som börjar eller avslutar sina projekt här. På land är den ena båten större än den andre och där är många båtar som det står ”till salu” på. En av de stora båtarna som står på land, precis vid den bryggan som vi nu ligger på, har storseglet slarvigt beslagit, fendrarna hänger och mantåget är i sönder. Vi funderar på vad som kan ha hänt dem och hoppas innerligt att vi skall klara oss bättre.

Klockan 17.00 mastas Anna Lisa, 17.15 kan vi lämna mastkranen och gå mot Port St. Louis igen. Det är otroligt att människor som aldrig har sett vår mast eller båt vet precis hur den skall lyftas utan att vi hinner säga ett ljud om det.

På vägen tillbaks till Port St. Louis sitter vi i sittbrunnen och äter kex med ost och bara myser, så fin vår båt är med mast på!
På fredagen kommer den utlovade Mistralvinden och vi är glada för att vi ligger i hamn, tydligen är det någon helgdag med får vi reda på så vi tillbringar dagen med att ordna med mast och bom och nu sjöstuva båten. Det är hamnfest denna helg och under kvällen är det livemusik som Thomas går upp och njuter av, till slut kommer han tillbaks för att det är för kallt ute, det var längesedan vi kände kylan så.

”Mutte” som vi seglat en del med ankommer under lördagen, precis som de flesta andra har de fått ligga utanför slussen och väntat på öppningen och då fått tid att bekanta sig med de som ligger där och har legat där allt för länge. Dem som vi har träffat har upplevt samma sak: På den vita (gråa) stålbåten får man inte ligga utanpå, lite längre in går man på grund när man försöker ta sig in till kajen och där är en trevlig snacksjuk dansk man som legat där de senaste 7 åren med båten på land, som för övrigt har ett hål i sidan.

Vi ror ut i vår jolle för att hälsa Mutte välkomna och de blir riktigt glada över mottagandet, när de förtöjt bredvid oss dricker vi champagne och firar att vi alla snart är segelklara och tillbaka i salt vatten. Efter middagen avslutas kvällen med ett praktfullt fyrverkeri. Fyrverkeriet avfyras från gummibåtar som kör runt i hamnen. De som kör båtarna är klädda i overaller som lyser i mörkret. Det ser så häftigt ut, tyvärr är smällarna mer än häftiga med och alla barnen vaknar och blir ledsna.

Vi är så seglingsklara och sugna på att komma iväg så att söndag middag tar vi farväl av Niels, Line och Lærke, de skall segla mot Grekland så nu är våra gemensamma seglingsupplevelser slut. Vi sätter våra segel, spirar dem och styr ut i Medelhavet. Mutte kör efter med gummibåten och vinkar, de har en del jobb kvar innan de kan börja segla.

Det er trist at sige farvel til gode venner. Selvom vi kun har kendt dem i kort tid, har vi alligevel haft en masse oplevelser sammen og lært hinanden godt at kende.

Som vi, Thomas och Margareta, njuter när vi seglar för första gången i två månader. Troels är inte alls nöjd över att båten gungar och han trillar varje gång han vill förflytta sig någonstans, Mathilda blir sjösjuk och somnar tillslut hos Thomas på fördäck. Thomas lyckas bära ner henne och hon får sova så länge hon vill. Åter igen undrar vi, ”hur skall detta gå, vad har vi gett oss in på?” Men innerst inne vet vi att detta är rätt.

Vattnet har en annan djupare blå färg här, det skall finnas delfiner och vi spanar redan. Under sen eftermiddag ankrar vi på Frioulöarna som ligger utanför Marsellie.  Här är vattnet helt klart och vi kan se fiskarna simma under oss, det som vi inte var så förberedda på är att vattnet är 17 grader varmt, men det svalkar skönt. När vi promenerar på ön så upptäcker vi små badvikar och de ser alla ut som om de är tagna från en resekatalog. Efter två nätter här och lite ny väderinformation så seglar vi tillbaka samma håll som vi kom och stannar i en fiskeby, Carro.

Carro minder mest af alt om Gilleleje i en fransk version. Det er en af de få havne hvor der er flere fiskebåde end lystbåde. Rundt om havnen er der små hyggelige restauranter og der dufter af fisk og hav. Der er egentlig ikke flere ledige pladser og den plads vi først fandt blev vi smidt væk fra da ejeren kom hjem. Han kom midt i maden, så vi fik travlt med at fjerne potter og pander og cockpitbord, starte motoren og overveje hvor vi skulle sejle hen. Egentlig var der vel ikke flere ledige pladser i havnen, men vi klemte os ind mellem to motorbåde ved en mole. Vi lå så tight at vi knapt fik fendrerne ind imellem bådene, men vi glædede os over, at vi har en gammel, smal båd som får plads over alt. Til gengæld måtte vi betale 52 euro for de to dage i havn på en dårlig plads. Vi troede at det nok var de dyreste havnepenge vi skulle betale (men vi blev klogere da vi kom til Spanien).

Efter en dag iland kan vi på eftermiddagen se att det kommit en dansk båt till hamnen, det är Speedi med Jens och Susanne. Vi träffas en stund på kvällen och pratar om kanalerna och vad som komma skall. Det visar sig att de just nu är på väg till Frioul och de kan vi varmt rekommendera. Vi ställer oss själva frågan var vi skall ta vägen. Vi har inte lust att betala så här mycket i hamnavgift och vi vill helst kunna bada i havet på morgonen och bråttom har vi inte. Vi går tillbaks till Frioul öarna, vi ringer dit för att höra om det finns Internet, Thomas skall helst få arbetat lite, jo det skall det finnas på hamnkontoret.

Vi får en skön segling dit, vi lyckas hålla Mathilda på gott humör och Troels sover mer delen av tiden. Vi letar oss långt in i ankarviken och badar med en gång.

På kvällen skall Thomas och Mathilda ro en tur, de hamnar på Speedi och har en riktigt trevlig kväll och kommer först hem när mörkret lagt sig.
Något Internet finns det dock inte på denna ö och allt arbete får gå via mobilen. Under vår andra natt för ankar blåser det upp rejält, ankaralarmet går många gånger under natten och Thomas lägger sig tillslut på soffan för att lättare kunna gå upp och se hur vi ligger. Det blåste redan när vi gick och lade oss och vi har förberett allt så att vi bara skall kunna starta motorn och gå. Som tur blir inte det aktuellt men på morgonen väljer vi ändå att flytta in i hamnen, det skall öka ytterliggare under dagen.

Från öarna går det en färja in till Marsellie som tar 15 minuter, jag och Mathilda åker in under lördagen och får en riktigt mysig dag tillsammans. Vi får köpt de nya skorna som jag lovade henne till hennes födelsedag och Mathilda lyser i hela ansiktet. Efter åt går hon med fötterna högt upp så att alla skall kunna se hur det blänker i de nya skorna, Mathilda har älskat skor sedan hon var väldigt liten.
Efter några timmar i storstaden vill Mathilda åka hem, när hon skall berätta för mormor var vi varit och vad vi gjort säger hon: ”Vi har gått och gått och gått”. Det har vi med men utan protester och vi är lika glada båda två när vi hittar Thomas och Troels på Speedi. Där har de varit och hjälpt till att fixat deras utombordare till ”Mini Speedi”.

Under de här dagarna har vi pratat med Speedi om att segla tillsammans mot Spanien. Från Frioul till Cadaques dit vi vill segla är det 107 distans. Vår plan är att segla på eftermiddagen för att barnen inte skall få för många vakna timmar, när de sen vaknar på morgonen skall det inte vara så många timmar kvar tills vi är framme. Avgången skall vara måndag kl.16.00.

Hela dagen förbereder vi båt, mat och sovande och klockan 15.50 släpper vi vår boj och sätter storen inne i hamnen, tätt följda av Speedi. Vi hinner bara ut innan vi bara för storen kränger så att vi får vatten på däck och vi tittar bekymrat på varandra, det här känns inte bra. Vi pratar med Speedi på VHF.en och de säger att det är ok att gå in i ankarviken för att där prata vidare och kolla vindkorten igen. På en kvart har vi avgått och ankrat i ankarviken, Mathilda har hunnit fråga en gång, ”när är vi framme”. Ja framme var vi mycket fortare än vi tänkt, bara inte i Spanien.

Det är precis som om att inte öarna vill släppa iväg oss och vi har också trivts väldigt bra här men nu vill vi komma iväg. Tisdag morgon, vindstilla, och vi ger oss av, nu känns allt bra och vi får en underbar segling. Hur Mathilda lyckas sova sig igenom att vi tar upp ankaret med kätting som rasslar ner inte långt från hennes huvud, det kan jag inte förstå.
Vi kör motor och håller ca. 6 knop. När det kommer vind sänker vi motorkraften så att vi fortfarande håller 6 knop.
Djurlivet i havet gör oss inte besvikna, redan efter en timme har vi en sköldpadda bredvid oss, vi ser delfiner på avstånd som är helt uppe ur vattnet och tillslut ser vi den trekantiga fenan precis bredvid båten, det är en haj. Helt automatiskt flyttar man upp lite från kanten som befinner sig ca 30 cm ovanför vattnet.
Barnen klarar sig fantastiskt bra, Mathilda inser att så länge hon håller sig ute så mår hon bra, hon är på gott humör och äter lite hela tiden. Troels sover bra och är däremellan också på bra humör.

När kvällen närmar sig blir det helt vindstilla och vågorna försvinner, vi bäddar och tar itu med de vanliga kvällsrutinerna. Troels somnar men Mathilda tycker att det är så spännande så det är svårt att komma till ro. Vi har bäddat till henne på en av sofforna för att hon skall kunna se oss hela tiden, Thomas börjar med att sova på den andra. Istället för att sova kommer Mathilda ut till mig i sittbrunnen, hon sitter fastspänd i cykelstolen med ett täcke om sig. Vi har det mysigt där vi sitter och försöker lokalisera alla ljus som vi ser. Där är ett märkligt ljus, som är helt nere i vattnet, vi ser det med jämna mellanrum och det känns som om vi skall segla in i något, kan det vara ett fiskenät som är markerat, en mindre båt eller vad vet vi. Thomas får komma upp och vi blir inte kloka på detta men vi kommer inte närmre. Min tur att sova och jag får Mathilda med mig ner. Efter två timmar är det Troels tur att vakna och han ger sig inte förrän Thomas kommer och lägger sig. (Thomas sover alltid bredvid Troels på natten).

Det har været en fantastisk sejlads som ikke bliver dårligere af, at det nu er nat. Tænk at vi har set både hajer, delfiner og skildpadder i dag. Det er rigtig hyggeligt at sidde med en plade chokolade og lytte på musik i MP3 afspilleren. Bare kigge ud på mørket og på Speedis røde og grønne lanterner bag os. Jeg lyser ned i vandet med lommelygten. Gad vide om der ikke kan komme delfiner om natten også? Jeg ser dog ingen og efter lidt tid lægger jeg mig på en af kistebænkene i cockpittet og kigger op på alle stjernerne. Tiden går hurtigt og jeg når også at læse en del sider i min spændende bog af Jo Nesbø.

Jag går upp och nu närmar vi oss, en timme kvar, här är ett helt pärlband med trålfiskare ute som lyser längs horisonten. Det har börjat blåsa och vi har genuan utrullad och har en fin halvvind. När vi har ca. en halvtimme kvar somnar Troels och Thomas kommer upp, samtidigt vaknar Mathilda och kommer och sätter sig.

Utan de elektroniska sjökorten hade vi aldrig gått in i ankarviken utanför Cadaques. Vid 03.45 går vi sakta in och vi möts snabbt av en snabb motorbåt som undrar om vi vill ha en boj för 53 euro!!! Nej tack, då blir de inte så glada och säger att vi inte får köra längre in, de kör precis framför oss med sin lykta riktad mot oss. Vi kör inåt och motorbåten kör mot Speedi för att utsätta dem för samma sak. Vi kör så långt in så vi kommer in till bojarna, 17 m vatten, motorbåten återkommer till oss och pratar på en massa. Min stressnivå och tålamod här mitt i natten är inte på topp och jag och Thomas skall försöka bestämma oss för var vi skall ta vägen och Mathilda frågar hela tiden vad som händer. När de i motorbåten åter yttrar sig skriker jag på svenska till dem TYST, de provar igen och får ett TYST till, sen släpper vi ankaret och motorbåten försvinner i mörkret.

Kl 04.15: Speedi kallar och säger att kättingen knäckts och ankaret med kättingen ligger på botten, så de får gå ut på havet igen. Det är ju ingen önskesituation och vi tror knappt att det är sant. Vi säger att de kan ligga på sidan av oss om de ändå har tänkt sitta vakna ute på havet kan de sitta vakna i en stilla ankarvik och ha koll på att vi inte draggar. Det tar de tacksamt emot och 04.30 går vi alla och lägger oss och somnar gott. 07.30 vaknar Troels, nu har han sovit färdigt sin nattsömn.

Der ligger et par store yachter opankrede her. Den ene har en ”jolle” som er større end ”Anna Lisa”. Andra har gummibåde med jetdrev eller rat. Vi er som sædvanlig blandt de mindre både. Alligevel er vi dog dem med den største ”jolle” på siden. Vi har ihvertfald ikke set andre med en Hallberg Rassy 352 på siden.

Förutom ett tråkigt mottagande i Spanien så är här helt fantastiskt, vattnet är 22 grader varmt, glassen är halva priset från Frankrike och det finns Internet överallt. Vi ankrar om på mer normala 10 meter och får några superdagar med mycket bad, tapas, och besök av Erik med familj inklusive hund.